Porslin av olika ursprung och ålder är idag eftertraktat som antikviteter, både för dess funktion och för dess skönhet. Kinesiskt porslin från olika dynastier är särskilt populärt, och kan sälja för tusentals kronor hos antikvitetshandlare och på auktioner.
Keramiken har en lång tradition som hantverk i Kina. De första keramiska förmålen i Kina tillverkades redan under paleolitikum, en period som började för 2,5 miljoner år sedan och avslutades runt år 10 000 f. Kr. Porslin i mer modern bemärkelse började tillverkas så tidigt som mellan år 100 och år 200, under den senare Handynastin. Den långa traditionen kan till viss del bero på att de råmaterial som behövs för att tillverka porslin finns i stor utsträckning i Kina.
Inom kinesisk keramik talar man om två kategorier av keramik: lågbränd och högbränd. Dessa två kategorier omfattar vad som i västvärlden brukar delas in i tre kategorier: lergods, stengods och porslin. Skillnaden mellan de tre består framförallt i vilken lera som används för dess framställning. En viktig skillnad mellan porslin och annan keramik är att den innehåller kaolin, som också kallas just porslinslera. Kinas betydelse i porslinets historia är uppenbar, då ordet kaolin har sitt ursprung i provinsen Jiangxi i Kina, där det fanns en by med just namnet Gaoling. Det var vid denna by som man hämtade porslinslera till den närliggande porslinsfabriken i Jingdezhen, som är verksam än idag och som har anor från Handynastin.
Porslinstillverkningen fortsatte att blomstra i Kina under Sui-, Tang-, Song- och Yuan-dynastierna, men det var under Mingdynastin, som sträckte sig mellan 1368 och 1644, som porslinstillverkningen skulle komma att förnyas. Man undersökte nya tekniker under denna period, och inspirerades gärna av utländska former, särskilt islamiska sådana. Färg och målningstekniker var populära, och man upptäckte att man med en förändring i glaseringsfärgen kobolt kunde få skarpare linjer, samtidigt som den blev lite mörkare. Tidigare hade den blå färgen blivit klarare, men kunnat rinna under bränningsprocessen. Denna upptäckt skedde under kejsaren Xuandes styre, och det kinesiska porslin som tillverkades under denna period anses vara det finaste från Mingdynastin.
Det kinesiska porslinets popularitet har dock även en baksida, nämligen att förfalskningar tillverkas. Som antikhandlare måste man därför vara noga med att kontrollera porslinets äkthet. Ett sätt att göra detta är ett termoluminescensetest, eller ett TL-test. Genom detta kan man avgöra när porslinsföremålet brändes, och således åldersbestämma det.